Vad hände med nöden?

#Morgon36

“I nöd och lust”?

Jag tror är ganska bra på att stå så stadigt det går i just “nöd” om jag ska göra det för någon jag älskar. Jag är betydligt sämre på att göra det för mig själv utan den jag älskar. 

Att stå på en kant, försöka klamra sig fast, och sträcka ut en hand för att hjälpa henne hade varit lätt oavsett hur det stormat och man varit på väg att tappa fotfästet totalt. Det är betydligt svårare och meningslöst att ha ena handen tom, att hon inte är där alls, och samtidigt känna hur den andra handen sakta tappar greppet. Jag hade räddat henne före mig själv, eller dött i att försöka…

Vad hände egentligen med det där “nöd”? Missade hon det? Missade hon, eller vågade inte tro på, att jag stod där även i nöd?

2/5, 08:10 på morgonen, stod jag på knä på en trottoar och sträckte fram den buketten med tillhörande fråga, ännu en gång, och hon sa “Ja!”. Jag var så djävla säker på att den frågan även inkluderade ett “åtagande om i nöd”, kanske från bådas sida.

För övrigt var det en bukett hon lämnade efter sig…

 

Micke/T.O.G.

Processen

Jag känner mig lite som Josef K, fast på ett annat sätt.

I Kafkas “Processen” ska han försöka driva sitt eget försvar, men han nekas information om vad han är anklagad för. I mitt fall väntar jag på någonting – svar som aldrig kommer, svar som hade behövts för att försöka hantera ett obegripligt uppbrott. Nu försöker jag hantera och bearbeta utan att veta vad jag förväntas hantera, och jag blir uttryckligen nekad att få reda på vad det egentligen handlar om. Både avsaknaden av svar, och det uttryckliga att vägra ge svar men inte motivera varför är min “Processen”. Ovanpå detta – motstridiga meddelanden, regelrätta lögner, undanhållanden och inte minst konceptet som aldrig fungerat, någonsin – försöka stoppa huvudet i sanden inför det oundvikliga.

Följaktligen har jag svårt att vara på väg någonstans, ha ett mål, och allting jag gör blir enkom ett sorts märkligt tidsfördriv, för stunden, för att skingra tankarna. När detta “någonting” är klart, står jag tillbaka på ruta 1 igen. 35 dagar senare. Bara tom…

Inte så att jag saknar agenda eller handlingplan, men den kan inte beskrivas ha ett terapeutiskt värde utan snarare enkom ett principiellt, och om inget ändras kommer slutdestinationen att bli en gränsdragning/markering som enkom känns destruktiv. Kommer känna mig precis lika tom då, men i alla fall inte ha backat från en av mina principer – konsekvens.

 

Dagens tanke:

Ultimatum blir ofta verkningslösa och enkom underminerade, berövade på sin auktoritet, om den part som ställer ultimatumet själv är rädd för en av utgångarna. ” – Om du är otrogen igen kommer jag att lämna dig…” Varpå partnern är otrogen igen, men inte blir lämnad, pga rädsla… Men man kan även vända på det där. Vad händer med ett ultimatum som någon part berövar på det ena alternativet? Vad händer med “om inte” om det inte finns något “om”?  Fundera på det en stund… 

 

Micke/T.O.G.

Radio

Fick samtal idag, pga AngeLina, ett spännande erbjudande om en radiointervju. Det blir prat om låtar – nya som gamla, om samarbeten genom åren, och även lite mer djuplodande om ”relationer” (på förekommen anledning). Inte minst verkar mina små anekdoter från ett liv inom musik lika uppskattade som (ö)kända…

Får sätta mig hos Fåren, eller ta en drink med mina katter och göra en skiss känner jag… har till 7/6 på mig för detta. Personligen ser jag mest fram emot djuploda inom ”relationer”.

1 timme långt minsann. Vad månne jag hinna med på 1 timme… Ni känner mig? Ganska mycket? Ni som lyssnade på Emil Löfströms extremt välbesökta pod “Schlagervännerna/Eurovision Legends”, och dom avsnitt där jag fick orera (gå till 1:55:00) vet jag brukar berätta “målande”, och helt utan filter. Inte till “allas” belåtenhet, ska tilläggas… Där avhandlades Py Bäckman, Nanne Grönvall, krig med Bert Karlsson och hans sportbag med kontanter, Christer Björkman… mina 4 övriga bidrag i svenska mello, en diskning i svenska mello, 5 (!) bidrag i Azerbaijan samma år, hur jag är den enda i svensk historia efter 2000 som fått med inte 1 utan 2 (!) låtar “anonymt” i Mello (samma år), samt 10-tal övriga utomlands,

[Ska tilläggas ni har en chans att höra 6 ca utgivna (!) låtar i detta inslaget!]

Låtar i inslaget; (!)

  • 1:59:00 – “Am I A Fool” [Susanne Jonsson]
  • 2:00:31 – “Vem Som Helst” [Zia Lindberg]
  • 2:02:20 – “Vackra Natt” [Paul Rein]
  • 2:05:58 – “Magisk Stjärna” [Py Bäckman]
  • 2:07:40 -“Fri” [ Jan Johansen]
  • 2:08:20 – “Call Of The Wild” [Erika]
  • 2:09:18 – “Together Were Lost” [Erika]
  • 2:10:00 – “Du Är Den”
  • 2:12:15 -“Vi Kan Inte Va Tillsammans, Vi Inte Va Isär” [Barbados]
  • 2:14:10 – “Lucky And And One” [Py Bäckman]
  • 2:14:50 – “Ett Mirakel” [Magnus Bäcklund]
  • 2:16:00 – “Rutten”  [Tribesmen Of Goona]
  • 2:16:30 – “Naken” [Tribesmen Of Goona]

Jag funderar på att starta en ny “personlig blog”, och/eller att börja skriva mot en bok igen – “Familjekollektivet” (?), eller hänga mig.

Vad tycker ni? Men först ska jag prata relationer i radio… #enjoy #cruel

 

Micke/T.O.G.

Boktips

Som konstaterats har jag haft sömnsvårigheter under hela Juni. Bara 2-3 timmar/natt har resulterat i inte bara skrivande utan även en hel del läsande. Jag har dammat fram några gamla favoriter och staplat vid sängen. Fick bara en spontan tanke att dela med mig av lite lästips… [ Du kan klicka på titlarna]

 

 

 

Micke / T.O.G.

Sommar

Juni har passerat. Kanske den värsta Juni någonsin, och hela månaden känns bortkastad.

Förutom all tid i studion, är det mycket kontemplation tillsammans med fyrbenta vänner, även dessa 9 Hjärtan blev ju lämnade utan ett ord.

Tror singeln “AngeLina” är ganska självförklarande för det allmäna mentala läget, och utan att klaga på de fyrbentas sällskap hoppas jag ni har än bättre sommar.

En hel del tid, vilket är mycket eftersom jag bara sovit 2-3 timmar/natt sedan 29/5 och alltid vaknar med ett ryck runt 05 – den tid jag brukade ”räcka ut och dra in”, har spenderats med att läsa. Inte sällan som flykt från själstumultet. Häromdagen ramlade jag på några citat jag fann igenkännande;

  • Find a guy that turns to his friends and says “Thats her!”, and that never would hesitate to kiss you in front of any other girl in the world.
  • Be with someone that treats you like the destination, not a stop on along the way.
  • Someone who truly loves you can forgive you for anything.
  • When you really care about someone, their mistakes never change your feelings. The mind gets angry, but the heart still cares.
  • The free soul is rare, but you know it when you see it. Basically because you feel good, really good, when you are near or with them.

Å andra sidan verkade konceptet empiriskt bevisat ickefungerande.

 

Förresten kan ni följa fåren på deras Insta!

Micke/T.O.G.